Nytt från och med den 1 januari 2022 är att en cykelförmån (det vill säga en cykel som används privat) – under vissa förutsättningar – är inkomstskattefri för de anställda upp till 3 000 kr/år, men har arbetsgivaren rätt till avdrag för den ingående momsen?
Du kan läsa om den inkomstskattemässiga skattefriheten här.
Enligt Skatteverket har arbetsgivaren inte rätt till avdrag för den ingående momsen av följande skäl: För arbetsgivaren utgör låneverksamheten inte en omsättning i en yrkesmässig uthyrningsverksamhet och det även om den anställde skulle få betala en avgift. Inköpet kan inte heller i övrigt anses användas i arbetsgivarens momspliktiga verksamhet. Cykelförmånen kan inte jämställas med personalvårdskostnader eftersom det huvudsakliga syftet med att erbjuda cyklar till de anställda varken är att skapa trivsel i arbetet eller att erbjuda friskvård1).
Men är Skatteverkets bedömning korrekt och hur skulle den stå sig vid en domstolsprövning?
Den som bedriver verksamhet som medför skattskyldighet till moms får göra avdrag får den ingående skatt som hänför sig till förvärv i verksamheten2). Någon nu aktuell begränsning av avdragsrätten finns inte3). Frågan blir då om arbetsgivarens förvärv eller leasing av cykeln hänför sig till förvärv i verksamheten trots att den anställde nyttjar cykeln privat.
Eftersom arbetsgivaren inte hyr ut cyklarna och eftersom de används privat föreligger inte avdragsrätt eftersom – som Skatteverket har anfört – cyklarna inte används i arbetsgivarens momspliktiga verksamhet. Om det emellertid är fråga om personalvårdsförmåner såsom kaffe, gym eller massage föreligger, trots allt, rätt till avdrag för ingående moms, det vill säga i så fall får inköpen anses hänförliga till arbetsgivarens momspliktiga verksamhet. Någon begränsning av avdragsrätten på grund av privat konsumtion behöver inte ske för ingående moms för personalvårdskostnader om förmånen är skattefri för den anställde vid inkomstbeskattningen4, 5, och 6).
Bestämmelserna om personalvårdsförmåner finns i 11 kap. 11, 12 och 12 a §§ inkomstskattelagen, IL. Med personalvårdsförmåner avses förmåner av mindre värde som inte är en direkt ersättning för utfört arbete utan består av enklare åtgärder, för att skapa trivsel i arbetet eller som lämnas på grund av sedvänja i den verksamhet det är fråga om. En förutsättning för skattefrihet är att förmånen riktar sig till hela personalen.
Den nya bestämmelsen om cykelförmån finns inte i 11 kap. 11 och 12 §§ IL utan i 11 kap. 12 a § IL.
På s. 22 i propositionen till den nya 11 kap. 12 a § IL kan man läsa bland annat följande1).
”I denna proposition föreslås att en skattelättnad för cykelförmån införs. Detta sker genom att en separat undantagsregel för förmån av cykel införs i 11 kap. IL. Det huvudsakliga syftet medförslaget är att bidra till ökad cykelpendling, vilket i förlängningen skapar positiva effekter på bl.a. hälsa och miljö. Detta till skillnad från regelsystemet för personalvårdsförmåner i 11 kap. 11 och 12 §§ IL, som i huvudsak syftar till att skapa trivsel i arbetet. Att införa en separat undantagsregel för förmån av cykel bedöms vara lämpligare för att uppnå syftet än att inordna skattefriheten för cykelförmån i regelsystemet för personalvårdsförmåner.”
Cyklar till anställda är således inte en sådan personalvårdsförmån som avses i 11 kap. 11-12 §§ IL. Mot bakgrund av förarbetsuttalandet förefaller Skatteverket ha rätt i att cyklar till anställda inte heller kan jämställas med – som det får förstås – sådana avdragsgilla personalvårdsförmåner som avses i 11 kap. 11-12 §§ IL.
Men kan det vara en korrekt bedömning? När det gäller personalvårdsförmåner så är skälet till att avdragsrätten för personalvårdsförmåner inte begränsas på grund av privat konsumtion att den typen av kostnader är ett naturligt inslag i ett företags verksamhet och att marknadsvärdet är begränsat7). Detsamma kan anföras vad gäller cykelförmån. Cykelförmånen riktar sig hela personalen och den avser ett begränsat belopp (högst 3 000 kr/år). Till detta kommer – icke att förakta – hälso- och miljöaspekterna som följer med cykelförmån, något som – vad gäller hälsoaspekterna – kan anses utgöra en form av friskvård.
Mot bakgrund av att 11 kap. 12 a § IL är en ny bestämmelse kan det finnas skäl att få frågan om rätt till avdrag för ingående moms prövad. Antingen genom att i momsdeklarationen yrka avdrag och samtidigt lämna in en skrivelse om vad avdraget avser. Om yrkandet avslås, vilket förefaller sannolikt, är nästa steg att överklaga för att få en domstolsbedömning. Ett processuellt snabbare alternativ till att yrka avdrag i momsdeklarationen är att begära förhandsbesked från Skatterättsnämnden8), men då behöver någon ge in en ansökan till Skatterättsnämnden.
Cykelförmån ska alltså – enligt Skatteverket – särbehandlas i momshänseende. Om Skatteverkets uppfattning står sig, får nog tyvärr konstateras att momsen bara blir krångligare och krångligare! Uppfattningen gynnar inte heller miljö och folkhälsa. En bättre tolkning vore att cykelförmån vad gäller avdrag för ingående moms behandlas lika som andra kostnader av personalvårdskaraktär. Med förhoppning om snar domstolsprövning ska det bli intressant att följa rättsutvecklingen i denna fråga.
Arbetsgivaravgifterna för ungdomar har varierat de senaste åren. Vad gäller under 2023?
Dagens arbetsgivaravgift är i de flesta fall 31,42 procent av ersättning för arbete. Den nivån har gällt sedan 2009. Inom vissa ålderskategorier kan dock lägre procentsatser gälla och det finns även nedsättningsregler. För de allra äldsta personerna betalar en arbetsgivare ingen avgift alls. Det gäller för de som är födda 1937 eller tidigare. Varför kan man undra. Jo för de omfattas av det tidigare ATP-systemet, och enligt de bestämmelserna kan man inte tjäna in pensionsrätt efter fyllda 65 år. Därför ska inte heller någon pensionsavgift betalas på ersättningar till personer som inte omfattas av den inkomstgrundade ålderspensionen.
Födda 1956-1938
Det är skillnad mot nästa åldersspann, de födda 1956-1938. Deras arbetsinkomst ger pensionsrätt till den inkomstgrundade ålderspensionen och för denna kategori betalar man den allmänna pensionsavgiften som är 10,21 procent. Åldern har alltså betydelse, uppåt. Det finns däremot ingen nedre åldersgräns för när arbetsgivaravgifter ska betalas. All ersättning för arbete över 1 000 kr ligger till grund för arbetsgivaravgifter, även om det är ett barn som har fått en ersättning.
Födda 2005-2007
Sänkning av arbetsgivaravgifter används även som politiskt styrmedel, som exempelvis för att främja ungdomars etablering på arbetsmarknaden. Sommaren 2021 och 2022 var arbetsgivaravgiften sänkt för alla ungdomar, 15–24 år. Antalet sysselsatta i den ålderskategorin ökade i jämförelse mellan juli 2021 och juli 2022 med 69 000 till 714 000. För personer födda 2005-2007 gäller den sänkta arbetsgivaravgifter tillsvidare. Istället för 31,42 procent betalar arbetsgivaren endast ålderspensionsavgiften på 10,21 procent, precis på samma sätt som för personer födda 1956-1938.
Födda 2000-2004
För ungdomar som är födda 2000 till 2004, det vill säga de som fyller 19-23 år under 2023, gäller en tillfällig sänkning av arbetsgivaravgiften. Arbetsgivaravgiften för denna ålderskategori är 19,73 procent. För alla mellan 15-24 år finns det ett tak för den lägre arbetsgivaravgiften. På ersättning upp till 25 000 kronor gäller den 10,21 respektive 19,73 procent. Om ersättningen överstiger 25 000 kr ska arbetsgivaren betala 31,42 procent på den överskjutande delen. Reglerna för 19-23 åringar är tillfälliga och gäller fram till 31 mars 2023. Om det blir en sänkning även inför sommaren 2023 återstår att se, men regeringen har inte aviserat någon ännu.
| Födelseår | Arbetsgivaravgifter |
| 1937 eller tidigare | 0 % |
| 1938-1956 | 10,21 % |
| 2000-2004 | 19,73 % upp till 25 000 kr 31,42 % för ersättning som överstiger 25 000 kr gäller ersättningar som betalas ut januari – mars 2023 |
| 2005-2007 | 10,21 % upp till 25 000 kr 31,42 % för ersättning som överstiger 25 000 kr |
